Reashopping

Efter att i någon månad eller två gått och petat på den här kudden och den här duken varje gång jag varit på Åhléns, slog jag igår till när det var rea och allt.

När det är halva priset känns det inte som ett lika omotiverat och onödigt köp. Då känns det istället riktigt vettigt att köpa det där fina, då har jag ju gjort ett kap.

Om någon kommer ihåg fick jag i höstas, i present av bästa Cecilia, en bordstablett i samma mönster som kudden. Jag älskar både mönstret och färgerna. Jag önskar nästan att jag var pytteliten så att jag skulle kunna studsa runt på den prickiga baksidan på översta bilden. Tänk vad mysigt det skulle vara!

Mönstret och färgerna på duken är också så där fina, med lite retro-känsla. 

För duken finns en plan. Tanken är att den ska bli en del av en picknick-filt till sommaren. Det återstår att se om den planen blir verklighet.

Små, små glasdjur

När svärmors källare var översvämmad i somras kom de här små glasdjuren fram ur gömmorna. M samlade på dem när han var liten och valde att köpa djuren istället lördagsgodis.

Nu är de tyvärr lite skamfilade med diverse avbrutna vingar och svansar, men jättesöta i alla fall.

Det är nästan så att jag skulle kunna tänka mig att byta lördagsgodiset mot flera små, små glasdjur.

Eller ännu bättre, både djur och godis.

Ett till virkat armband

 Det här armbandet är virkat av Rowan cotton glace, ett garn som jag tycker jättemycket om. Det är lättvirkat och skönt att ha på sig. Men ack så dyrt.

Tyget är ett av mina absoluta favorittyger, blommigt i rosa, gult, orange och mörkt rosa. Formen på blommorna är precis så där fina som jag vill att de ska vara. De påminner om illustrationer i böcker från när jag var liten. 

Den sammanlagda kombinationen kan  ju knappast bli bättre än så.  

Jag är riktigt nöjd med det här armbandet, jag tycker det är så fint.

 Hittills är det bara H, R och J som delar min åsikt. Andra som har sett det har mest snällt sagt "ja, det var ju fint".

Men vad gör väl det när jag tycker att det är alldeles, alldeles...underbart!

Ett äpple till fröken

Innan jullovet undrade en av Js dagisfröknar om hon kunde få beställa ett virkat äpple. Hon samlar nämligen på äpplen, men har inget virkat i sin samling.

Eftersom hon är en väldigt, väldigt bra dagisfröken så har jag virkat ett äpple till henne under lovet, för det är hon verkligen värd!

Det fick bli ett grönt äpple, Transparente Blanche kanske, inte helt runt utan lite avsmalnade längst ner och med ett litet blad och på undersidan lite blomfnas.

Jag hoppas hon blir nöjd.

En snigel till min syster

Ett tag före jul sa min syster att hon ville ha en snigel. Hon valde färger som skulle passa hennes vardagsrum och jag satte igång, lika tidsoptimistisk som vanligt. Det skulle gå jättesnabbt att göra en snigel, det har jag ju gjort förr.

Men, nej, det gick inte jättesnabbt. 

Jag gjorde skalet på ett nytt sätt, ett tag var ett av de utvalda nystana försvunnet, ett tag var hela snigeln försvunnen.

I dag blev dock det sista gjort, munnen. Så nu är snigeln färdig att flytta hem till min syster.

Ett armband

 En liten bit av ett av mina fina tyger har idag fått bli ett armband.

Armband är perfekt, det går inte åt mycket tyg (jag slipper "slösa" på mina älskade tyger), jag kan ha på mig det fina tyget hela tiden och det tar inte över helt och hållet. Toppenbra för mig som är en armbandsmänniska.

Tyget är från en gardin inköpt på Tradera, den hjärtformade knappen, och några till, följde med på köpet när jag köpte tyg från Miniskunk. Den lilla hällan(?) är virkad.

Både jag och treåringen tycker att det är ett väldigt fint armband. Det sista J sa innan han somnade var att han tycket att det var så fint.

M är som vanligt inte speciellt imponerad, medans H, R och J tycker att det mesta jag gör är fantastiskt fint.

Jag har min alldeles egna underbara lilla fanclub bestående av världens bästa pojkar!



Lite färg en gråtrist dag

 I dag har varit en trist dag. Barnen har tjafsat och inte lyssnat och jag har tjatat och skällt. Så, så tråkigt.

En liten ljuspunkt var lunchen, inte själva maten då som bestod av pastaskruvar med valfritt tillbehör bestående av fetaost, sweetchilli, pesto och ketchup.

Nej, det var den fina färgen på den hemgjorda svartvinbärssaften, som jag fått av Cecilia som i sin tur fått den av sin svärmor, som förgyllde tillvaron lite, lite grann.

Och den lilla kinaskålen som jag fått av min svärmor, den som har så fina blommor.

Sweetchilli-sås är också ganska fin om man tänker efter, röd och lite genomskinlig. Draken på etiketten är också fin.

Men i övrigt var dagen som lunchmaten, okej, men inte mycket mer än så.